Tillfälligt ur funktion

Det är förvirrande. På den här bloggen har jag  alltid skrivit till min drömkvinna och i mer än ett år trodde jag att jag visste vem hon var. Men sedan lämnade hon mig. Gör drömkvinnor verkligen så? Lämnar en? Slutar de upp att vara drömkvinnor då eller är de fortfarande drömkvinnor, fast oåtkomliga sådana, någon annans drömkvinna? Men jag vill skriva mina ord till den kvinna som vill älska mig och dela mitt liv, inte till någon jag aldrig kan få. Det är svårt att ställa om. Att tro att det skulle kunna finnas en annan drömkvinna än den mitt hjärta inte vill släppa taget om. Att någon annan skulle kunna ta den platsen. Jag är inte säker på om jag skulle se henne idag, om hon stod framför mig. Jag är trasig, ur funktion. Du får vara extra uppmärksam, så att vi inte missar varandra nu när jag går i min egen värld. Och vänta på mig. Jag kommer snart tillbaka. Jag måste bara läka lite först. /L

Det viktigaste i livet

Det är svårt att lära känna andra människor. Till störst del beror din kunskap om dem på vad de berättar för dig. Och de berättar inte allt, precis som du inte berättar allt för dem. I nästa steg kan du lära känna dem utifrån deras handlingar. Det är kanske ett säkrare sätt, för om någon berättar för dig att de tycker på ett visst sätt, men deras handlingar visar att de tycker precis tvärtom, så litar nog de flesta av oss mer på handlingarna än på ordet.

 Att förmedla vem man själv är till andra människor är inte heller helt enkelt. Dels är det svårt att se sig själv utifrån och berätta vem man är på ett objektivt vis. Och dels känner man inte alltid sig själv till hundra procent. Vad jag menar? Säg att du träffar en person som är helt ny för dig. En sådan person har kanske andra intressen och erfarenheter. Den kan ha varit med om saker som du aldrig sett, gjort saker du aldrig provat, smakat rätter du aldrig hört talas om. Därför finns det förstås många saker man inte vet om sig själv. Det behöver inte vara exotiska saker som bara finns i andra länder. Det finns gott om saker här hemma som bara aldrig har korsat din väg: åsikter du aldrig hört, sporter du aldrig provat, tankar du aldrig tänkt. De flesta av oss fastnar i vanor av något slag. Vanor förenklar livet. De pekar ut en väg som är lättare att gå eftersom den är beprövad. Men det är inte alls säkert att det är den bästa eller den du skulle uppskatta mest.

Hur många människor röstar på ett annat parti än det som deras föräldrar röstar på? Hur många utbildar sig till ett helt annat yrke än det som deras föräldrar har? Hur många har helt andra värderingar än de som de fått höra under hela sin barndom? Ibland är det otäckt förvirrande att försöka lista ut vilka tankar jag aktivt har tänkt ut själv, så att jag kan säga att de är mina egna, och vilka som är idéer jag matats med alldeles för länge.

 

Jag ska försöka gå en ny väg nu. Eller hundra. Jag vill fånga upp de där tankarna som kommer ibland, de som jag slår bort för att de inte passar in i ramen "Linneas nuvarande liv". För sanningen är, att jag inte är helt nöjd med Linneas nuvarande liv. Det finns luckor i det, stora luckor som behöver fyllas ut med rätt saker. Det märks tydligare nu än någonsin. Jag vet att jag har kommit en bit på väg sedan jag var det lilla osäkra barnet som ville vara alla till lags, men jag är inte heller framme vid målet än.

En sak har jag i alla fall kommit fram till alldeles själv, bara genom att leva: det viktigaste i livet är bra människor. Människor som försöker tala om för dig vad som är rätt fastän det gör dig olycklig är sällan människor som är bra att ha i sin närhet. Människor som stöttar och lyssnar och som gör dig glad är den allra bästa sortens människor, den sorten jag vill ha fler av.

/L