Min lilla hemlighet

Förväntansfull. Det är ett bra ord. Det ligger precis på gränsen mellan att inte bry sig så jättemycket och att vara helt euforisk över något. Precis var på skalan man befinner sig är lite hemligt. Kanske går det att se i någons ögon om man tittar riktigt noga, men det finns ingen som står så nära mig.

Att vara förväntansfull innebär också att man önskar sig något, men menar att det inte hänt än så länge, utan är något som skulle kunna hända, om stjärnorna står rätt. Det är inte så långt från himlen om man vill ta det sista skuttet upp och flyga, och inte så långt ner att falla till marken om man blir besviken.

Det här berättar jag förstås bara för dig. Ingen annan får veta att jag har blivit förväntansfull. Vissa äventyr vill man uppleva utan publik och vissa saker är finare inne hos mig än när de ska kläs i ord som inte passar.

/L

Hur ska hon och jag kunna veta

Kära drömkvinna,

ibland tänker jag att jag kanske har sett dig, men jag är inte helt säker på att det är du. Det finns en flicka därute. Hon är på en helt annan plats i världen och i livet, men när hon pratar med mig med den där värmen i rösten blir jag lycklig och vill helst att hon aldrig ska lägga på. Det är en känsla jag bär med mig genom dagarna och när jag stöter på motgångar plockar jag fram den och mina problem känner sig alldeles bortgjorda och krymper ihop till myrstorlek och skäms för att de försökte ta upp så mycket plats.

Men om jag ska tänka efter före, sådär som jag har hört att man ska, så känner jag henne inte. Kanske är hon inte alls min drömkvinna. Kanske har hon sidor som jag inte skulle tycka om, sidor som jag inte upptäckt hos henne ännu. Mitt hjärta har en tendens att springa i förväg och ibland hinner resten av mig inte med. Jag vet att det är så, men just där och då har jag svårt att komma ihåg det. Som när hon öppnar munnen och bara rätt saker kommer ut. När hennes intressen och åsikter fascinerar mig, när hon frågar mig vad jag tycker, när hon smickrar mig och när hon plötsligt säger något så intelligent roligt att jag blir alldeles imponerad och bara måste smälta det i flera sekunder för att förstå att hon verkligen sa det. Då är det svårt att minnas.


/L

Krokar och år

Ibland känns det som att jag flyter runt i livet som en liten molekyl i en stor flod av andra molekyler. Vissa människor berör mig inte alls. De gör inga intryck på mig och passerar bara obemärkt förbi. Andra människor startar kemiska reaktioner som får mig att stöta dem långt bort ifrån mig och önska att jag någonsin ska slippa komma nära dem igen. Och sedan finns det den tredje sorten.

Bland alla dessa människor som flyter förbi mig varje dag finns det några få som har de rätta krokarna, som hakar sig fast vid mig och jag vid dem. Och så finns det hon, hon som passar så perfekt ihop med mig att jag aldrig vill släppa taget om henne. Två halvor som tillsammans bildar den perfekta formen, den som aldrig kan besegras.

Det märks så tydligt när en sådan människa kommer i min närhet. Jag behöver bara prata med henne i några minuter innan jag märker att hon har alla de rätta svaren. Hon imponerar på mig med sin godhet och sin ödmjukhet och när jag minst anar det säger hon något så fantasifullt och skrattframlockande att jag märker att jag blir alldeles förundrad.

Föredrar du yngre eller äldre kvinnor frågade någon mig igår. Du, som just har läst mina innersta tankar, visst vet du vad svaret är på den frågan? Nej. Det gör jag inte.

/L

När internetålderns barn spreds över världen

Kära drömkvinna,
jag hoppas att du mår bra. Säg mig, känner du någon som har ett distansförhållande? Jag vet flera. Vet du varför det har blivit så många som har distansförhållanden? Ja, precis: på grund av Internet. Fler och fler träffas över nätet och vi som har vuxit upp med den stora informationsmarknaden omkring oss tycker inte att det känns ett dugg konstigt längre.

Urvalet kan vara ganska litet där man bor, speciellt om det är på en mindre ort. Jag tror att det är extra vanligt bland homosexuella att ha distansförhållanden och att någon flyttar för sin partners skull. Och det är klart, om du hittade din drömkvinna 100 mil bort, skulle du då låta bli att försöka vinna henne bara därför? Nej, inte jag heller. Världen krymper och mil är bara mil. Är kärleken tillräckligt stark finns det alltid en lösning.

Ibland är det så skönt att leva just nu i ett modernt och fritt land. Tänker du på det ibland, att om du hade fötts någon annanstans eller i en annan tid kanske du nu hade varit gift med en man mot din vilja, varit en outbildad hemmafru och haft fyra barn att ta hand om. Kanske hade du aldrig fått uppleva kärleken. Hur skulle du ens få veta varför du var annorlunda eller var i världen det kunde finnas någon mer som kände som du? Tänk ändå, hur många människor som måste ha fötts och levt ett ofullständigt liv bara för att dö utan att någonsin ha fått uppleva kärleken.

Idag ska jag bara njuta av att jag lever i en värld där chansen är stor att en kvinna kan få utbilda sig, arbeta med vad hon vill, resa runt i världen och bli kär i en annan kvinna och älska henne utan att någon håller henne tillbaka.

/L