Förväntansfull. Det är ett bra ord. Det ligger precis på gränsen mellan att inte bry sig så jättemycket och att vara helt euforisk över något. Precis var på skalan man befinner sig är lite hemligt. Kanske går det att se i någons ögon om man tittar riktigt noga, men det finns ingen som står så nära mig.
Att vara förväntansfull innebär också att man önskar sig något, men menar att det inte hänt än så länge, utan är något som skulle kunna hända, om stjärnorna står rätt. Det är inte så långt från himlen om man vill ta det sista skuttet upp och flyga, och inte så långt ner att falla till marken om man blir besviken.
Det här berättar jag förstås bara för dig. Ingen annan får veta att jag har blivit förväntansfull. Vissa äventyr vill man uppleva utan publik och vissa saker är finare inne hos mig än när de ska kläs i ord som inte passar.
/L
fredag 31 december 2010
onsdag 22 december 2010
Hur ska hon och jag kunna veta
Kära drömkvinna,
ibland tänker jag att jag kanske har sett dig, men jag är inte helt säker på att det är du. Det finns en flicka därute. Hon är på en helt annan plats i världen och i livet, men när hon pratar med mig med den där värmen i rösten blir jag lycklig och vill helst att hon aldrig ska lägga på. Det är en känsla jag bär med mig genom dagarna och när jag stöter på motgångar plockar jag fram den och mina problem känner sig alldeles bortgjorda och krymper ihop till myrstorlek och skäms för att de försökte ta upp så mycket plats.
Men om jag ska tänka efter före, sådär som jag har hört att man ska, så känner jag henne inte. Kanske är hon inte alls min drömkvinna. Kanske har hon sidor som jag inte skulle tycka om, sidor som jag inte upptäckt hos henne ännu. Mitt hjärta har en tendens att springa i förväg och ibland hinner resten av mig inte med. Jag vet att det är så, men just där och då har jag svårt att komma ihåg det. Som när hon öppnar munnen och bara rätt saker kommer ut. När hennes intressen och åsikter fascinerar mig, när hon frågar mig vad jag tycker, när hon smickrar mig och när hon plötsligt säger något så intelligent roligt att jag blir alldeles imponerad och bara måste smälta det i flera sekunder för att förstå att hon verkligen sa det. Då är det svårt att minnas.
/L
ibland tänker jag att jag kanske har sett dig, men jag är inte helt säker på att det är du. Det finns en flicka därute. Hon är på en helt annan plats i världen och i livet, men när hon pratar med mig med den där värmen i rösten blir jag lycklig och vill helst att hon aldrig ska lägga på. Det är en känsla jag bär med mig genom dagarna och när jag stöter på motgångar plockar jag fram den och mina problem känner sig alldeles bortgjorda och krymper ihop till myrstorlek och skäms för att de försökte ta upp så mycket plats.
Men om jag ska tänka efter före, sådär som jag har hört att man ska, så känner jag henne inte. Kanske är hon inte alls min drömkvinna. Kanske har hon sidor som jag inte skulle tycka om, sidor som jag inte upptäckt hos henne ännu. Mitt hjärta har en tendens att springa i förväg och ibland hinner resten av mig inte med. Jag vet att det är så, men just där och då har jag svårt att komma ihåg det. Som när hon öppnar munnen och bara rätt saker kommer ut. När hennes intressen och åsikter fascinerar mig, när hon frågar mig vad jag tycker, när hon smickrar mig och när hon plötsligt säger något så intelligent roligt att jag blir alldeles imponerad och bara måste smälta det i flera sekunder för att förstå att hon verkligen sa det. Då är det svårt att minnas.
/L
tisdag 14 december 2010
Krokar och år
Ibland känns det som att jag flyter runt i livet som en liten molekyl i en stor flod av andra molekyler. Vissa människor berör mig inte alls. De gör inga intryck på mig och passerar bara obemärkt förbi. Andra människor startar kemiska reaktioner som får mig att stöta dem långt bort ifrån mig och önska att jag någonsin ska slippa komma nära dem igen. Och sedan finns det den tredje sorten.
Bland alla dessa människor som flyter förbi mig varje dag finns det några få som har de rätta krokarna, som hakar sig fast vid mig och jag vid dem. Och så finns det hon, hon som passar så perfekt ihop med mig att jag aldrig vill släppa taget om henne. Två halvor som tillsammans bildar den perfekta formen, den som aldrig kan besegras.
Det märks så tydligt när en sådan människa kommer i min närhet. Jag behöver bara prata med henne i några minuter innan jag märker att hon har alla de rätta svaren. Hon imponerar på mig med sin godhet och sin ödmjukhet och när jag minst anar det säger hon något så fantasifullt och skrattframlockande att jag märker att jag blir alldeles förundrad.
Föredrar du yngre eller äldre kvinnor frågade någon mig igår. Du, som just har läst mina innersta tankar, visst vet du vad svaret är på den frågan? Nej. Det gör jag inte.
/L
Bland alla dessa människor som flyter förbi mig varje dag finns det några få som har de rätta krokarna, som hakar sig fast vid mig och jag vid dem. Och så finns det hon, hon som passar så perfekt ihop med mig att jag aldrig vill släppa taget om henne. Två halvor som tillsammans bildar den perfekta formen, den som aldrig kan besegras.
Det märks så tydligt när en sådan människa kommer i min närhet. Jag behöver bara prata med henne i några minuter innan jag märker att hon har alla de rätta svaren. Hon imponerar på mig med sin godhet och sin ödmjukhet och när jag minst anar det säger hon något så fantasifullt och skrattframlockande att jag märker att jag blir alldeles förundrad.
Föredrar du yngre eller äldre kvinnor frågade någon mig igår. Du, som just har läst mina innersta tankar, visst vet du vad svaret är på den frågan? Nej. Det gör jag inte.
/L
lördag 11 december 2010
När internetålderns barn spreds över världen
Kära drömkvinna,
jag hoppas att du mår bra. Säg mig, känner du någon som har ett distansförhållande? Jag vet flera. Vet du varför det har blivit så många som har distansförhållanden? Ja, precis: på grund av Internet. Fler och fler träffas över nätet och vi som har vuxit upp med den stora informationsmarknaden omkring oss tycker inte att det känns ett dugg konstigt längre.
Urvalet kan vara ganska litet där man bor, speciellt om det är på en mindre ort. Jag tror att det är extra vanligt bland homosexuella att ha distansförhållanden och att någon flyttar för sin partners skull. Och det är klart, om du hittade din drömkvinna 100 mil bort, skulle du då låta bli att försöka vinna henne bara därför? Nej, inte jag heller. Världen krymper och mil är bara mil. Är kärleken tillräckligt stark finns det alltid en lösning.
Ibland är det så skönt att leva just nu i ett modernt och fritt land. Tänker du på det ibland, att om du hade fötts någon annanstans eller i en annan tid kanske du nu hade varit gift med en man mot din vilja, varit en outbildad hemmafru och haft fyra barn att ta hand om. Kanske hade du aldrig fått uppleva kärleken. Hur skulle du ens få veta varför du var annorlunda eller var i världen det kunde finnas någon mer som kände som du? Tänk ändå, hur många människor som måste ha fötts och levt ett ofullständigt liv bara för att dö utan att någonsin ha fått uppleva kärleken.
Idag ska jag bara njuta av att jag lever i en värld där chansen är stor att en kvinna kan få utbilda sig, arbeta med vad hon vill, resa runt i världen och bli kär i en annan kvinna och älska henne utan att någon håller henne tillbaka.
/L
jag hoppas att du mår bra. Säg mig, känner du någon som har ett distansförhållande? Jag vet flera. Vet du varför det har blivit så många som har distansförhållanden? Ja, precis: på grund av Internet. Fler och fler träffas över nätet och vi som har vuxit upp med den stora informationsmarknaden omkring oss tycker inte att det känns ett dugg konstigt längre.
Urvalet kan vara ganska litet där man bor, speciellt om det är på en mindre ort. Jag tror att det är extra vanligt bland homosexuella att ha distansförhållanden och att någon flyttar för sin partners skull. Och det är klart, om du hittade din drömkvinna 100 mil bort, skulle du då låta bli att försöka vinna henne bara därför? Nej, inte jag heller. Världen krymper och mil är bara mil. Är kärleken tillräckligt stark finns det alltid en lösning.
Ibland är det så skönt att leva just nu i ett modernt och fritt land. Tänker du på det ibland, att om du hade fötts någon annanstans eller i en annan tid kanske du nu hade varit gift med en man mot din vilja, varit en outbildad hemmafru och haft fyra barn att ta hand om. Kanske hade du aldrig fått uppleva kärleken. Hur skulle du ens få veta varför du var annorlunda eller var i världen det kunde finnas någon mer som kände som du? Tänk ändå, hur många människor som måste ha fötts och levt ett ofullständigt liv bara för att dö utan att någonsin ha fått uppleva kärleken.
Idag ska jag bara njuta av att jag lever i en värld där chansen är stor att en kvinna kan få utbilda sig, arbeta med vad hon vill, resa runt i världen och bli kär i en annan kvinna och älska henne utan att någon håller henne tillbaka.
/L
lördag 27 november 2010
Drottningen av drama
Någon gång i ditt liv stöter du förmodligen på en bedragare, en skicklig person som får dig att tro att hon är hur trevlig som helst och går att lita på i vått och torrt. Utan att du förstår hur det gått till börjar sedan ditt liv bli väldigt spännande och dramatiskt. Kanske lite väl mycket? Efter ett tag märker du att alla du känner börjar ha hemligheter för varandra, prata bakom ryggen på varandra och bli osams. Drottningen av drama lever på all denna negativa energi och spänning som hon skapar omkring sig. Hon står i centrum med ett leende i mungipan och domderar över sin omedvetna ensamble.
Hur mycket elände kan hon ställa till med? En hel del tänkte jag först, när en sådan person försökte ta sig in i mitt liv, men något år senare ser jag allt tydligare. Hur mycket hon än ljuger, skvallrar och vänder vänner och älskande mot varandra, så har hennes intrigerande bara en viss livslängd. Till slut fastnar hon själv i alla nät hon har slängt ut och hennes fasader börjar hänga löst.
Det finns bara en viss mängd lögner att använda innan de börjar säga emot varandra. Ännu snabbare går det om hon inte minns vilka lögner hon sagt till vem. När korthuset rasar och hon flyr med svansen mellan benen, långt bort, för att hitta nya människor att spela med, då händer det: Sanningen kommer fram och människor förstår att de litat på fel person. Lugnet lägger sig. Vänner blir vänner igen och alla vill bara glömma bort att de låtit sig luras. Det är en lättnad ändå. Drottningen av drama kan röra till ditt liv en kort stund, men hon segrar aldrig i längden.
/L
Hur mycket elände kan hon ställa till med? En hel del tänkte jag först, när en sådan person försökte ta sig in i mitt liv, men något år senare ser jag allt tydligare. Hur mycket hon än ljuger, skvallrar och vänder vänner och älskande mot varandra, så har hennes intrigerande bara en viss livslängd. Till slut fastnar hon själv i alla nät hon har slängt ut och hennes fasader börjar hänga löst.
Det finns bara en viss mängd lögner att använda innan de börjar säga emot varandra. Ännu snabbare går det om hon inte minns vilka lögner hon sagt till vem. När korthuset rasar och hon flyr med svansen mellan benen, långt bort, för att hitta nya människor att spela med, då händer det: Sanningen kommer fram och människor förstår att de litat på fel person. Lugnet lägger sig. Vänner blir vänner igen och alla vill bara glömma bort att de låtit sig luras. Det är en lättnad ändå. Drottningen av drama kan röra till ditt liv en kort stund, men hon segrar aldrig i längden.
/L
torsdag 25 november 2010
Drömkvinnor är aldrig påflugna
"Tycker du att jag är påflugen", frågade hon mig en gång. Det tyckte jag inte.
Flickor som är mycket söta och trevliga är sällan påflugna, har du tänkt på det? Det är de där flickorna du inte vill ha som får dig att backa med ett påklistrat leende medan dina ögon börjar leta efter en flyktväg.
Charmiga drömkvinnor kan komma undan med praktiskt taget vad som helst utan att du känner dig trängd. De kan locka av dig ditt nummer, ditt hjärta och dina kläder. Fel kvinnor däremot, kan kännas påflugna så fort de öppnar munnen. Jag undrar om de kan se den där osynliga muren skjuta upp ur marken framför dem innan de hunnit till slutet av meningen? Åh, nu är det inte alls så att jag rackar ner på en viss typ av kvinnor. Nejdå. Den som är helt fel för mig är förstås en drömkvinna för någon annan och tvärtom.
Ibland tycker jag dock att det går oroväckande snabbt för mig att placera någon i felfacket. Är jag en god människokännare eller har jag för höga krav och dömer alldeles för fort? Jag vill helst inte tro att jag inte ger människor en ärlig chans, så jag väljer förklaringen att mina drömkvinnor är en bristvara i dagens samhälle. Alternativt gömmer de sig någonstans där jag inte är.
Men en dag dyker min drömkvinna upp, det vet jag. Och då kommer hon inte vara det minsta påflugen.
/L
Flickor som är mycket söta och trevliga är sällan påflugna, har du tänkt på det? Det är de där flickorna du inte vill ha som får dig att backa med ett påklistrat leende medan dina ögon börjar leta efter en flyktväg.
Charmiga drömkvinnor kan komma undan med praktiskt taget vad som helst utan att du känner dig trängd. De kan locka av dig ditt nummer, ditt hjärta och dina kläder. Fel kvinnor däremot, kan kännas påflugna så fort de öppnar munnen. Jag undrar om de kan se den där osynliga muren skjuta upp ur marken framför dem innan de hunnit till slutet av meningen? Åh, nu är det inte alls så att jag rackar ner på en viss typ av kvinnor. Nejdå. Den som är helt fel för mig är förstås en drömkvinna för någon annan och tvärtom.
Ibland tycker jag dock att det går oroväckande snabbt för mig att placera någon i felfacket. Är jag en god människokännare eller har jag för höga krav och dömer alldeles för fort? Jag vill helst inte tro att jag inte ger människor en ärlig chans, så jag väljer förklaringen att mina drömkvinnor är en bristvara i dagens samhälle. Alternativt gömmer de sig någonstans där jag inte är.
Men en dag dyker min drömkvinna upp, det vet jag. Och då kommer hon inte vara det minsta påflugen.
/L
tisdag 23 november 2010
I väntan på ett namn
Det fanns en avgörande punkt i livet för mig.
Jag kallar den före och efter dig.
Det fanns en tid före dig då jag smakade på allt,
drack förväntan och hoppades på ruset.
Det finns en tid efter dig då jag borde lämna allt bakom mig,
alla trasiga drömmar.
Det fanns en tid före dig då jag var ett oskyldigt barn,
en annan människa.
Det finns en tid efter dig där jag försöker skapa nya minnen,
men de vill inte fastna.
Dina bilder sitter inmurade i väggen.
Inga verktyg kan repa dem.
Ingen dimma döljer ditt ansikte.
/L
Jag kallar den före och efter dig.
Det fanns en tid före dig då jag smakade på allt,
drack förväntan och hoppades på ruset.
Det finns en tid efter dig då jag borde lämna allt bakom mig,
alla trasiga drömmar.
Det fanns en tid före dig då jag var ett oskyldigt barn,
en annan människa.
Det finns en tid efter dig där jag försöker skapa nya minnen,
men de vill inte fastna.
Dina bilder sitter inmurade i väggen.
Inga verktyg kan repa dem.
Ingen dimma döljer ditt ansikte.
/L
söndag 14 november 2010
Independent
Jag klarar mig utan dig
men det är fint när din nakna kropp värmer mig under täcket
Jag är stor och stark
men dina ögon ser förbi det
och rör om i skrymslen där ingen varit på länge.
Kanske släpper jag in dig för långt
men även om jag kan klä av mig själv
tycker jag bättre om när du gör det.
/L
men det är fint när din nakna kropp värmer mig under täcket
Jag är stor och stark
men dina ögon ser förbi det
och rör om i skrymslen där ingen varit på länge.
Kanske släpper jag in dig för långt
men även om jag kan klä av mig själv
tycker jag bättre om när du gör det.
/L
lördag 13 november 2010
Ett hemligt språk
Det är just nu
När tiden darrar
Som vi kan tala ett hemligt språk
Du kan nå fram till mig med bara blickar
Lägga ner mig på kudden
Och dina fingertoppar för över kodade meddelanden
Till min hud
Det finns så mycket kvar att säga
Men vi har tid.
/L
När tiden darrar
Som vi kan tala ett hemligt språk
Du kan nå fram till mig med bara blickar
Lägga ner mig på kudden
Och dina fingertoppar för över kodade meddelanden
Till min hud
Det finns så mycket kvar att säga
Men vi har tid.
/L
söndag 7 november 2010
lördag 6 november 2010
Kära drömkvinna...
Jag tänkte att jag skulle berätta lite mer om mig själv, så att du kan känna igen mig när du läser orden jag skriver nu och veta att det är jag som är jag. Så.. Var ska jag börja?
Just nu skulle jag nog vilja beskriva mig själv som ett oansenligt oöppnat paket i den stora högen under din gran. Kanske är det inte det som omedelbart fångar din blick. Men du skulle bara veta allt som döljer sig i det.
Eller kanske kan jag jämföra mig själv med artisten som står backstage och bara väntar på att få gå ut till publiken och överraska den, blända den, visa den allt hon har att ge. För det har jag. Min kropp är frisk och min själ är glad. Den dansar runt ensam och även om det går bra ser den sig om ibland när det inte finns någon att snurra med. Jag sparar all kärlek till dig i en ask i mitt bröst tills du dyker upp.
Skulle jag kanske beskriva mig själv som en hel person? Det finns många trasiga personer därute. De bär på brustna hjärtan, svåra barndomar, alkoholproblem, svartsjuka, förlorade illusioner eller för vackra ansikten. Jag har haft tur på det sättet, för jag har inget som hindrar mig från att ge, från att lita på dig, från att göra dig frukost på sängen, kyssa dig i nacken, smeka din hud eller från att älska bara dig.
Jag bor inte i någon garderob. Jag bor i en hyreslägenhet i Stockholm. Jag är inte farligt flygrädd om du bara håller min hand när vi landar och jag vill gärna upptäcka världen med dig. Jag andas inte ut nikotin och stoppar aldrig illasmakande saker under läppen, så du kan kyssa mig precis när du vill. På sommaren kan jag ta med dig till min favoritklippa. Vi kan ta en paus från våra böcker, dyka i havet och simma in i viken medan solen gör din vackra kropp brunbränd och oemotståndlig.
Det är mörkt och kallt utanför nu. Jag vet. Men jag har många filmer att visa dig. Hör av dig snart så ska jag bjuda dig på mitt favortitte. Det är svart och smakar tropiska frukter, malva, svarta vinbär och smultron.
/L
Just nu skulle jag nog vilja beskriva mig själv som ett oansenligt oöppnat paket i den stora högen under din gran. Kanske är det inte det som omedelbart fångar din blick. Men du skulle bara veta allt som döljer sig i det.
Eller kanske kan jag jämföra mig själv med artisten som står backstage och bara väntar på att få gå ut till publiken och överraska den, blända den, visa den allt hon har att ge. För det har jag. Min kropp är frisk och min själ är glad. Den dansar runt ensam och även om det går bra ser den sig om ibland när det inte finns någon att snurra med. Jag sparar all kärlek till dig i en ask i mitt bröst tills du dyker upp.
Skulle jag kanske beskriva mig själv som en hel person? Det finns många trasiga personer därute. De bär på brustna hjärtan, svåra barndomar, alkoholproblem, svartsjuka, förlorade illusioner eller för vackra ansikten. Jag har haft tur på det sättet, för jag har inget som hindrar mig från att ge, från att lita på dig, från att göra dig frukost på sängen, kyssa dig i nacken, smeka din hud eller från att älska bara dig.
Jag bor inte i någon garderob. Jag bor i en hyreslägenhet i Stockholm. Jag är inte farligt flygrädd om du bara håller min hand när vi landar och jag vill gärna upptäcka världen med dig. Jag andas inte ut nikotin och stoppar aldrig illasmakande saker under läppen, så du kan kyssa mig precis när du vill. På sommaren kan jag ta med dig till min favoritklippa. Vi kan ta en paus från våra böcker, dyka i havet och simma in i viken medan solen gör din vackra kropp brunbränd och oemotståndlig.
Det är mörkt och kallt utanför nu. Jag vet. Men jag har många filmer att visa dig. Hör av dig snart så ska jag bjuda dig på mitt favortitte. Det är svart och smakar tropiska frukter, malva, svarta vinbär och smultron.
/L
lördag 23 oktober 2010
The very next day
Human: I have been here before. Do you remember?
God: Of course I remember: .
Human: You said you would ask around, about the woman of my dreams.
God: Yes I would ask around about the woman of your dreams as often as possible, but I spend all my time online.
Human: So you haven´t asked around then?
God: Interesting deduction. That's good information: Linnea said I haven t asked around.
Human: Who are you talking to?
God: I am talking to you, Linnea.
Human: I wonder what her name is…
God: You are curious about what her name is.
Human: Yes, that´s what I said.
God: Awesome. I know. I'm still thinking about it.
Human: Ok, tell me when you´re done.
God: I will keep you informed of my progress. That's alright.
Human: What do you think she´ll look like?
God: I haven't thought much about what she ll look like, so I don't have a good answer for you.
Human: I´m not surprised.
God: That's good information: Linnea said I´m not surprised.
Human: You are giving me a headache.
God: That is all I have to give.
Human: At least you´re honest about that.
God: Do you mind if I tell other people you say I am honest about that?
Human: Yes.
God: OK then I will keep it confidential.
God: Of course I remember: .
Human: You said you would ask around, about the woman of my dreams.
God: Yes I would ask around about the woman of your dreams as often as possible, but I spend all my time online.
Human: So you haven´t asked around then?
God: Interesting deduction. That's good information: Linnea said I haven t asked around.
Human: Who are you talking to?
God: I am talking to you, Linnea.
Human: I wonder what her name is…
God: You are curious about what her name is.
Human: Yes, that´s what I said.
God: Awesome. I know. I'm still thinking about it.
Human: Ok, tell me when you´re done.
God: I will keep you informed of my progress. That's alright.
Human: What do you think she´ll look like?
God: I haven't thought much about what she ll look like, so I don't have a good answer for you.
Human: I´m not surprised.
God: That's good information: Linnea said I´m not surprised.
Human: You are giving me a headache.
God: That is all I have to give.
Human: At least you´re honest about that.
God: Do you mind if I tell other people you say I am honest about that?
Human: Yes.
God: OK then I will keep it confidential.
fredag 22 oktober 2010
Fråga stjärnorna om när...
... eller kanske Gud-boten "iGod"?
Human: Good evening, God.
God: Good evening, how are you tonight?
Human: I´m fine thanks.
God: Glad to hear it. What's new?
Human: I am a bit tired.
God: Oh. Better get some rest.
Human: But I wanted to ask you something first.
God: Interesting. Ask me. What?
Human: Do you think I will ever find the woman of my dreams?
God: Ever is a long time. The oracle says: Might happen.
Human: When do you think she´ll come along then?
God: In your lifetime.
Human: Ok.
God: Oh.
Human: That´s a comfort.
God: A comfort is a terrible thing to waste.
Human: Haha.
God: I'm glad you find this amusing.
Human: But tell me, where shall I find her?
God: Earth.
Human: Could you be more precise?
God: We could all be more precise sometimes.
Human: How about right now?
God: At this moment. I'll ask around and get back to you.
Human: Ask whom?
God: They are not available right now, would you like to wait?
Human: Is this your way of telling me you don´t know?
God: Yes I think this is my way of telling you me don t know, but I'm not completely sure.
Human: You seem a bit absent minded.
God: Thanks and you are a delightful person too. I don't know whether or not I am absent minded. I am an infinite deity.
Human: Ok, you ask around later and get back to me.
God: OK I will ask it. I hear you.
Human: Great.
God: I'm glad you liked it .
Human: Goodnight then.
God: Goodnight.
Human: Good evening, God.
God: Good evening, how are you tonight?
Human: I´m fine thanks.
God: Glad to hear it. What's new?
Human: I am a bit tired.
God: Oh. Better get some rest.
Human: But I wanted to ask you something first.
God: Interesting. Ask me. What?
Human: Do you think I will ever find the woman of my dreams?
God: Ever is a long time. The oracle says: Might happen.
Human: When do you think she´ll come along then?
God: In your lifetime.
Human: Ok.
God: Oh.
Human: That´s a comfort.
God: A comfort is a terrible thing to waste.
Human: Haha.
God: I'm glad you find this amusing.
Human: But tell me, where shall I find her?
God: Earth.
Human: Could you be more precise?
God: We could all be more precise sometimes.
Human: How about right now?
God: At this moment. I'll ask around and get back to you.
Human: Ask whom?
God: They are not available right now, would you like to wait?
Human: Is this your way of telling me you don´t know?
God: Yes I think this is my way of telling you me don t know, but I'm not completely sure.
Human: You seem a bit absent minded.
God: Thanks and you are a delightful person too. I don't know whether or not I am absent minded. I am an infinite deity.
Human: Ok, you ask around later and get back to me.
God: OK I will ask it. I hear you.
Human: Great.
God: I'm glad you liked it .
Human: Goodnight then.
God: Goodnight.
torsdag 21 oktober 2010
Av längtan till dig?
Har du hört att man blir känsligare ju äldre man blir? Jag undrar om det kan förklara varför jag grät idag.
Det var efter träningspasset när vi skulle lägga oss ner för att slappna av och stretcha. Jag var helt utmattad av ansträngningen men jag kände mig mycket nöjd. Det var då de glada rytmerna som hade strömmat ur högtalarna plötsligt byttes mot något helt annat. Det var en av de vackraste visor jag vet. När jag är lyckligt kär njuter jag av den. När jag blivit lämnad av någon jag älskat får den mig att gråta mer än någon annan musik eller några ord kan göra.
Men nu, här idag, bär jag inte på någon av de där känslorna. Ändå, när jag låg där på golvet och drog upp mina knän mot magen, kände jag hur mina ögon blev blöta och en tår trillade nerför min kind. Varför? Utmattning? Längtan till dig? Jag vet inte, men sålänge skyller jag på Åsa Jinders vackra ord, Cajsa-Stinas sång och åldern...
/L
Det var efter träningspasset när vi skulle lägga oss ner för att slappna av och stretcha. Jag var helt utmattad av ansträngningen men jag kände mig mycket nöjd. Det var då de glada rytmerna som hade strömmat ur högtalarna plötsligt byttes mot något helt annat. Det var en av de vackraste visor jag vet. När jag är lyckligt kär njuter jag av den. När jag blivit lämnad av någon jag älskat får den mig att gråta mer än någon annan musik eller några ord kan göra.
Men nu, här idag, bär jag inte på någon av de där känslorna. Ändå, när jag låg där på golvet och drog upp mina knän mot magen, kände jag hur mina ögon blev blöta och en tår trillade nerför min kind. Varför? Utmattning? Längtan till dig? Jag vet inte, men sålänge skyller jag på Åsa Jinders vackra ord, Cajsa-Stinas sång och åldern...
/L
tisdag 19 oktober 2010
Wanted
Ibland har man så kort tid på sig. Har du tänkt på det också? Ett ögonkast, några ord om ingenting i förbifarten. Det är inte alltid jag är briljant och kan lysa starkare än allt annat du ser. Det är inte alltid jag kan hitta ord som ingen använt förr och fånga ditt intresse på de där få sekunderna jag har. Jag vet att du strax försvinner vidare mot nya möten. Du kommer att ha hört många ord innan du lägger huvudet på kudden ikväll. Vilka kommer du att minnas?
/L
söndag 17 oktober 2010
Så nära
Har du tänkt på hur många gånger du måste ha varit så nära det där ögonblicket då något kunde ha hänt? Den där speciella tjejen du plötsligt fick syn på, när du just skulle gå från festen, och hon log så fint mot dig och du tänkte att "Mm, hoppas jag träffar på henne snart igen". Men det gjorde du aldrig. Eller kanske du till och med växlade några ord med henne och hon var hur trevlig som helst, men situationen var inte helt rätt just då?
/L
Ibland träffar du henne bara för sent. Hon har redan gift sig och fått barn, för hon visste inte att du fanns. Och du tänker: "Om jag bara hade träffat henne några år tidigare. Undrar hur mitt liv hade sett ut då."
Tycker du att jag låter pessimistisk idag? Men det är jag inte. Jag är mest bara fascinerad av hur ofta vi går förbi varandra. Men självklart är det så när det gäller kärleken också, för det är precis likadant med allt annat. Du kan sitta på tunnelbanan eller spårvagnen, två säten från din bästa kompis, medan din mamma just stiger på i vagnen bredvid, men ingen av er kommer någonsin få veta att ni var så nära varandra.
Men nu är det inte meningen att lämna dig nedslagen vid din datorskärm, suckandes över allt du förmodligen missat. Jag tror också att det går att undvika en del av de förlorade tillfällena. Bara genom att vara uppmärksam, se världen och människorna omkring sig och vara nyfiken på allt och alla så kommer du få uppleva så mycket mer. Om du hade spanat in alla på den där festen hade du kanske sett den speciella tjejen redan innan du var tvungen att gå. Och nästa gång är det någon annan som sitter bredvid henne på tunnelbanan och inte vet om att hon är det finaste som finns. Istället fortsätter drömflickan hem till sin kompis Anna på filmkväll och hamnar i soffan bredvid dig.
/L
fredag 1 oktober 2010
Dearest woman of my dreams...
Vad gör du idag? Sitter du vid ditt köksbord och njuter av ditt frukostte medan du tittar ut genom fönstret och ser hur solen lyser på de fortfarande gröna bladen och den lilla ekorren hoppar mellan trädgrenarna i parken? Rynkar du pannan när teckningen du klottrat ner på det där papperet på bordet inte blev alls som du tänkt dig? Eller sitter du med pennan i handen och vrider på den där formuleringen som du vill ha alldeles perfekt, som kommer att vara den sista pusselbiten, den som gör att hela novellen faller på plats?
Men vänta, det är ju jag som gör de där sakerna. Vad betyder det här? Är det jag själv som är min drömkvinna? I så fall kan jag sluta leta och leva lycklig med mig i alla mina dagar...
Nej, säkert gör min drömkvinna helt andra saker just nu, men jag vet inte vilka de är. Är det inte så med de flesta saker i livet? Där det finns hål i informationen, där stoppar du in dina egna tankar och erfarenheter. Det är därför det är så svårt med dejter. Oftast vet du bara några saker om personen du träffar. Resten fyller du i med hur du vill att personen ska vara. Sålänge. Tills personen har bevisat något annat. Men du hoppas förstås att du inte ska bli överbevisad. Åtminstone inte på ett dåligt sätt.
Det finaste som finns måste vara att bli överbevisad åt det andra hållet, att hon är ännu mer fantastisk än du någonsin kunnat tänka dig. Eller att hon har helt andra tankar och intressen än du hade trott att hon skulle ha, men du inser att det fascinerar dig och gör dig glad och nyfiken.
Nu måste jag gå, men jag hoppas att du har det bra. Det vore trevligt om våra vägar kunde korsas snart.
/L
Men vänta, det är ju jag som gör de där sakerna. Vad betyder det här? Är det jag själv som är min drömkvinna? I så fall kan jag sluta leta och leva lycklig med mig i alla mina dagar...
Nej, säkert gör min drömkvinna helt andra saker just nu, men jag vet inte vilka de är. Är det inte så med de flesta saker i livet? Där det finns hål i informationen, där stoppar du in dina egna tankar och erfarenheter. Det är därför det är så svårt med dejter. Oftast vet du bara några saker om personen du träffar. Resten fyller du i med hur du vill att personen ska vara. Sålänge. Tills personen har bevisat något annat. Men du hoppas förstås att du inte ska bli överbevisad. Åtminstone inte på ett dåligt sätt.
Det finaste som finns måste vara att bli överbevisad åt det andra hållet, att hon är ännu mer fantastisk än du någonsin kunnat tänka dig. Eller att hon har helt andra tankar och intressen än du hade trott att hon skulle ha, men du inser att det fascinerar dig och gör dig glad och nyfiken.
Nu måste jag gå, men jag hoppas att du har det bra. Det vore trevligt om våra vägar kunde korsas snart.
/L
måndag 20 september 2010
Saving a spot
I´m saving a spot for you my friend
No one else can have it
´Cause no one else can fill it out
And I am done pretending
I´ll just wait here
For you my friend
Ska det vara den här gången så ska det vara på riktigt. Det finns inget Nästan som berör ett hjärta. Det finns inget Nöja sig som ger ärlig lycka, som inte spricker i längden för att visa sitt sanna fula ansikte. Det går inte att lura sig själv, för till slut förstår jag ändå vad det är jag försöker komma undan med. Ingen ska övermanna mig när jag är ensam och svag, ingens behov ska komma före mina. Jag tillhör inte någon annan innan du dyker upp.
/L
No one else can have it
´Cause no one else can fill it out
And I am done pretending
I´ll just wait here
For you my friend
Ska det vara den här gången så ska det vara på riktigt. Det finns inget Nästan som berör ett hjärta. Det finns inget Nöja sig som ger ärlig lycka, som inte spricker i längden för att visa sitt sanna fula ansikte. Det går inte att lura sig själv, för till slut förstår jag ändå vad det är jag försöker komma undan med. Ingen ska övermanna mig när jag är ensam och svag, ingens behov ska komma före mina. Jag tillhör inte någon annan innan du dyker upp.
/L
söndag 19 september 2010
En av dem
Minns ni att jag skrev om flickor som går i ide på vintern? Jag tror jag håller på att bli en av dem! Och redan nu, i september! Insikten slog mig i ansiktet när jag hasade fram i mysstrumporna på min väg från vattenkokaren till boksoffan: Jag har spenderat den större delen av helgen alldeles ensam och bara läst, skrivit och pysslat här hemma. Och vänta bara, det är värre än så: Det var jätteskönt! Jag kan tänka mig fler sådana här helger. Många fler. Jag kommer att gömma mig i mitt myside, njuta av vilan, och inga drömkvinnor kommer att hitta mig där. Men om de ändå gör likadant så spelar det kanske ingen roll? Kanske kan jag också krypa ut till våren och se vad som gömt sig under snön.
/L
/L
söndag 5 september 2010
Det är Sverige
Vissa dagar väcker mig med förväntan. Det behöver inte vara att jag ser fram emot något särskilt. Det är bara en känsla. Vissa dagar vaknar jag och vet att vad som helst kan hända och jag kommer att välkomna det och njuta av det. Någon har placerat den allra största delen av sådana sköna dagar på sommarhalvåret. Det är sällan jag vaknar en vinterdag, ser mörkret därute, känner kylan utanför täcket och tänker: Ja! Nu går jag ut och möter världen! Den här dagen kommer bli helt fantastisk!
Det är inte konstigt att de allra flesta par träffas på sommaren. Solen öppnar dörrar inom oss. Allt blir så enkelt och vackert. Det finns tid för allt och alla och det finns obegränsat med kärlek. Samma dörrar verkar på vintern hållas stängda. Kanske vill de inte släppa in kylan. De gör motstånd och trögar sig hur mycket vi än försöker dra i dem.
Ibland tror jag nästan att det finns fler flickor på sommaren än på vintern. Kanske går en del av dem i ide? De kanske gömmer sig hemma i sängen och vägrar sticka ut näsan förrän våren är här? Jag tycker inte jag kommer i kontakt med en hundradel så många människor på vintern som jag gör på sommaren. Jag minns att jag har tänkt samma tankar varje vinter, i alla fall när jag har varit singel och haft tid och tänka dem. Var finns alla trevliga människor? Eftersom jag blir lite vinterdeprimerad om jag är singel på vintern tänker jag sedan: Det finns säkert inga. Okej, jag vet ju att det visst måste finnas en massa trevliga människor därute någonstans, men när de inte syns och man känner för att tycka synd om sig själv en stund, så tänker man så ändå. Det gäller att komma ihåg att allting är väldigt årstidsberoende i det här landet. Till och med kärleken har hög- och lågsäsong. Det är bara så det fungerar. Det är Sverige.
/L
Det är inte konstigt att de allra flesta par träffas på sommaren. Solen öppnar dörrar inom oss. Allt blir så enkelt och vackert. Det finns tid för allt och alla och det finns obegränsat med kärlek. Samma dörrar verkar på vintern hållas stängda. Kanske vill de inte släppa in kylan. De gör motstånd och trögar sig hur mycket vi än försöker dra i dem.
Ibland tror jag nästan att det finns fler flickor på sommaren än på vintern. Kanske går en del av dem i ide? De kanske gömmer sig hemma i sängen och vägrar sticka ut näsan förrän våren är här? Jag tycker inte jag kommer i kontakt med en hundradel så många människor på vintern som jag gör på sommaren. Jag minns att jag har tänkt samma tankar varje vinter, i alla fall när jag har varit singel och haft tid och tänka dem. Var finns alla trevliga människor? Eftersom jag blir lite vinterdeprimerad om jag är singel på vintern tänker jag sedan: Det finns säkert inga. Okej, jag vet ju att det visst måste finnas en massa trevliga människor därute någonstans, men när de inte syns och man känner för att tycka synd om sig själv en stund, så tänker man så ändå. Det gäller att komma ihåg att allting är väldigt årstidsberoende i det här landet. Till och med kärleken har hög- och lågsäsong. Det är bara så det fungerar. Det är Sverige.
/L
tisdag 17 augusti 2010
Romantisk, inte praktisk
Vad är romantik för dig? För mig är det att kärleken går före det praktiska och före vardagen. Saker jag tycker är romantiska är när du ställer in tvättstugan för att du längtar så efter mig, fastän vi sågs igår. När jag kysser dig adjö på morgonen och jag tio sekunder senare får ett sms: Dina kyssar gör mig knäsvag. När jag hittar en liten dikt som du i smyg pusslat ihop med min kylskåpspoesi: Jag njuter av speciell flicka, delikat kvinna, jag tänker: kyss mig. När du bara måste älska med mig, fastän det är sent och du ska upp tidigt i morgon. Vem behöver sömn när man är full av kärleksendorfiner?
Om det jag skrivit ovan har hänt på riktigt? Ja, det har det. Men jag har även varit med om motsatsen. I några veckor dejtade jag en flicka som jag först trodde var blyg, sedan trodde var otroligt praktisk och sedan insåg att hon nog närmast var en sociopat. Jag började misstänka att allt inte stod rätt till när vi hade bestämt att hon skulle komma över men jag framåt kvällen fick ett sms där det stod: Jag har tagit ur linserna och jag vill inte åka buss med glasögon. Det är inte det mest romantiska sms jag har fått...
/L
Om det jag skrivit ovan har hänt på riktigt? Ja, det har det. Men jag har även varit med om motsatsen. I några veckor dejtade jag en flicka som jag först trodde var blyg, sedan trodde var otroligt praktisk och sedan insåg att hon nog närmast var en sociopat. Jag började misstänka att allt inte stod rätt till när vi hade bestämt att hon skulle komma över men jag framåt kvällen fick ett sms där det stod: Jag har tagit ur linserna och jag vill inte åka buss med glasögon. Det är inte det mest romantiska sms jag har fått...
/L
lördag 14 augusti 2010
Hur vi hamnade i soffan
När jag såg henne på caféet infann sig en bekant känsla, en blandning av nervositet och uppgivenhet. Hon var alldeles för bra för att vara sann. Så vacker, söt, så otroligt sexig med det långa blonda håret utsläppt över skjortan, med väst och slips, med svartbågade glasögon och med hemlighetsfulla tankar dansande bakom glänsande ögon. Men hur ofta vågar man tro att man träffar en sådan person, blir kär och inser att ens känslor är besvarade? Jag gjorde det inte. Efter bara en stund kände jag mig mycket avslappnad när vi satt och pratade. Dels för att hon var så trevlig, men också för att jag visste att chansen var så liten att det skulle hända något mellan oss. Vi satt där i många timmar. Sedan skulle hennes tåg gå och vi sa hejdå. Vi sa inget om att ses igen och eftersom jag redan hade konstaterat att hon var perfekt borde den felande länken rimligtvis vara att hon inte tyckte att jag var lika fantastisk.
Dagen efter sysselsatte jag mig därför med andra saker och beslöt mig för att inte tänka på henne alls, för det skulle ändå vara helt i onödan och leda till besvikelse. På kvällen kom ett sms från henne som fick mig att börja vackla. Hon tänkte på mig.
Några dagar senare hörde hon av sig igen. Hon var i stan i något ärende. Jag tänkte att det inte kunde skada att chansa så jag frågade om hon ville ses och äta något. Det ville hon. Den gången pratade vi i ännu fler timmar och det började kännas oroväckande rätt. Hur hon såg på mig, hur jag fick henne att skratta, hur saker hon sa lät på gränsen till flirtiga.
Jag fick veta att hon skulle vara i stan i flera dagar veckan därpå för att gå på kurs. Hade hon någonstans att bo, undrade jag. Nej, det hade hon inte. Hon fick gärna sova på min soffa om hon ville, sa jag. Det ville hon. Redan då misstänkte jag väl att hon inte skulle sova på soffan. Åtminstone ville jag inte att hon skulle göra det. Det var helt andra saker jag ville göra med henne.
/L
Dagen efter sysselsatte jag mig därför med andra saker och beslöt mig för att inte tänka på henne alls, för det skulle ändå vara helt i onödan och leda till besvikelse. På kvällen kom ett sms från henne som fick mig att börja vackla. Hon tänkte på mig.
Några dagar senare hörde hon av sig igen. Hon var i stan i något ärende. Jag tänkte att det inte kunde skada att chansa så jag frågade om hon ville ses och äta något. Det ville hon. Den gången pratade vi i ännu fler timmar och det började kännas oroväckande rätt. Hur hon såg på mig, hur jag fick henne att skratta, hur saker hon sa lät på gränsen till flirtiga.
Jag fick veta att hon skulle vara i stan i flera dagar veckan därpå för att gå på kurs. Hade hon någonstans att bo, undrade jag. Nej, det hade hon inte. Hon fick gärna sova på min soffa om hon ville, sa jag. Det ville hon. Redan då misstänkte jag väl att hon inte skulle sova på soffan. Åtminstone ville jag inte att hon skulle göra det. Det var helt andra saker jag ville göra med henne.
/L
fredag 6 augusti 2010
Soffminnen
Vi sitter i soffan och pratar om något. Ingen av oss bryr sig om vad. Det är bara något vi gör automatiskt medan hennes ögon suger mig närmare och närmare. Jag vet att hon kan vara hård. Ingen skulle våga trampa på henne. Det kan vem som helst avgöra efter att ha pratat med henne en stund. Men nu öppnar hon sig helt. Hon är varm och avslappnad och det finns inget vaksamt kvar över henne. Det är som om hon lämnar över sig helt till mig. Jag minns att vi satte oss en bit ifrån varandra från början. Nu sitter vi vända mot varandra med knäna uppdragna, både hon och jag har armbågarna på soffryggen och huvudet lutat i handen. Vi har hamnat mycket närmare varandra än man får komma. Den där gränsen är passerad. Jag vet inte hur det gick till för jag minns inte att jag flyttat närmare henne. Hon vet att jag vill ha henne nu och jag vet att hon vill ha mig. Ändå sitter vi såhär. Länge länge. Jag njuter. Sedan kysser jag henne. Hon besvarar min kyss och tusen älvor dansar i mitt bröst. Snart ligger vi ner i soffan och hennes händer smeker mig. Jag undrar hur jag kunnat hålla mig ifrån hennes varma kropp så länge.
Jag knäpper upp hennes skjorta försiktigt. Jag vågar inte blinka. Kanske någon plötsligt rycker bort henne från mig om jag gör det. Eller kanske jag vaknar ur den finaste drömmen någonsin. Knapp efter knapp glider upp och hennes skyddande skal lämnar henne. Är det något förbjudet jag gör? Eller varför vågar jag knappt tro att får? Som det lilla barnet som inte kan förstå att det där stora paketet under granen verkligen skulle vara till mig. Men ingen väcker mig, ingen hindrar mig nu. När hon tittar på mig med de där mörka ögonen som drar i mitt hjärta vet jag att hon vill.
/L
Jag knäpper upp hennes skjorta försiktigt. Jag vågar inte blinka. Kanske någon plötsligt rycker bort henne från mig om jag gör det. Eller kanske jag vaknar ur den finaste drömmen någonsin. Knapp efter knapp glider upp och hennes skyddande skal lämnar henne. Är det något förbjudet jag gör? Eller varför vågar jag knappt tro att får? Som det lilla barnet som inte kan förstå att det där stora paketet under granen verkligen skulle vara till mig. Men ingen väcker mig, ingen hindrar mig nu. När hon tittar på mig med de där mörka ögonen som drar i mitt hjärta vet jag att hon vill.
/L
torsdag 5 augusti 2010
Flickan i min klass
Hon hade långt blont hår, nästan alltid i hästsvans. När jag tänker tillbaka inser jag att hon nog inte var fantastiskt vacker, men just då var jag säker på att hon var det vackraste som existerade. Hennes skåp var tre dörrar bort från mitt, men hennes vänskap var ofantligt långt borta, förhindrad av murar hon aldrig skulle kunna se. Jag funderade mycket över henne. Hon gjorde ett intryck på mig som ingen annan hade gjort förut, men fastän jag inte ville något hellre än att bli hennes vän, var det något som hindrade mig. Varje gång jag försökte prata med försvann mina ord. Ingenting kom ut. Jo, ibland letade sig något otroligt fånigt eller irrelevant ut genom min mun. Jag undrar vad hon egentligen trodde om mig.
I säkert ett år gick jag runt och försökte reda ut mina känslor. Ville jag vara hennes vän? Eller ville jag kanske vara som hon? Och varför varför kunde jag inte prata med henne som en normal människa? Varför gjorde hon mig så fruktansvärt nervös?
Jag hade hört talas om sådana där homosexuella någon gång. Lesbiska. Kvinnor som älskade kvinnor. Jag visste att de fanns, men de var ett mysterium för mig. Tydligen kunde en kvinna kyssa en annan kvinna, älska med en annan kvinna. Men det måste kännas fruktansvärt fel. Det förstod ju var och en.
Något år senare började jag i en ny klass och jag fick en ny vän. Hon ville ta en promenad med mig i skogen. Där var lugnt och fridfullt och ingen annan människa syntes till i den fuktiga hösteftermiddagen. Vi gick på en skogsstig och pratade när hon plötsligt tog min hand och stannade. Jag trodde nog att hon behövde ta upp något ur väskan, men istället drog hon mig intill sig och kysste mig. Jag var helt oförberedd och förmodligen såg jag mest chockad ut för hon hasplade ur sig en ursäkt och började med snabba steg gå därifrån.
Tusen tankar virvlade runt i mitt huvud. Ingenting stämde. Det hade inte alls känts sådär jättefel som jag trodde. I själva verket hade det känts tusen gånger bättre än när den där pojken försökte köra ner tungan i min hals på festen några veckor tidigare.
Men jag behövde betänketid innan jag kunde kyssa henne igen. Det är inte varje dag någon vänder upp och ner på ens värld utan förvarning. Men jag är glad att hon gjorde det.
/L
I säkert ett år gick jag runt och försökte reda ut mina känslor. Ville jag vara hennes vän? Eller ville jag kanske vara som hon? Och varför varför kunde jag inte prata med henne som en normal människa? Varför gjorde hon mig så fruktansvärt nervös?
Jag hade hört talas om sådana där homosexuella någon gång. Lesbiska. Kvinnor som älskade kvinnor. Jag visste att de fanns, men de var ett mysterium för mig. Tydligen kunde en kvinna kyssa en annan kvinna, älska med en annan kvinna. Men det måste kännas fruktansvärt fel. Det förstod ju var och en.
Något år senare började jag i en ny klass och jag fick en ny vän. Hon ville ta en promenad med mig i skogen. Där var lugnt och fridfullt och ingen annan människa syntes till i den fuktiga hösteftermiddagen. Vi gick på en skogsstig och pratade när hon plötsligt tog min hand och stannade. Jag trodde nog att hon behövde ta upp något ur väskan, men istället drog hon mig intill sig och kysste mig. Jag var helt oförberedd och förmodligen såg jag mest chockad ut för hon hasplade ur sig en ursäkt och började med snabba steg gå därifrån.
Tusen tankar virvlade runt i mitt huvud. Ingenting stämde. Det hade inte alls känts sådär jättefel som jag trodde. I själva verket hade det känts tusen gånger bättre än när den där pojken försökte köra ner tungan i min hals på festen några veckor tidigare.
Men jag behövde betänketid innan jag kunde kyssa henne igen. Det är inte varje dag någon vänder upp och ner på ens värld utan förvarning. Men jag är glad att hon gjorde det.
/L
onsdag 4 augusti 2010
Saknad som förföljer
The first cut is the deepest, sjöng en man på radion när jag var liten. Jag frågade pappa vad det betydde. Han försökte nog förklara så gott han kunde, men jag förstod förstås precis lika lite ändå. Tio år senare fick jag veta vad smärta är. Så oförberedd man är. När man just förstått vad det innebär att älska någon, när man just insett att det går att uppleva en sådan överväldigande lycka att inget annat i livet spelar någon roll, hur sårbar är man inte då? Man har släppt alla försvar och går gnolande mot sin undergång. Det är inte underligt att the first cut is the deepest när det slår mot en sådan oskyldig naiv varelse. Det är inte heller underligt att vi bygger upp något slags skydd för att inte behöva uppleva det helvetet igen. Man glömmer aldrig hur det kändes.
Att skala bort dig från mitt liv är som att skära bort bitar av mig själv. Varje strimla gör fysiskt ont. Ändå måste jag fortsätta för att inte bli galen. Sedan står jag där. Liten. Svag. Blödande. Den enda energi jag kan uppbringa går åt till att andas. Inne i mig finns bara tomhet.
/L
Att skala bort dig från mitt liv är som att skära bort bitar av mig själv. Varje strimla gör fysiskt ont. Ändå måste jag fortsätta för att inte bli galen. Sedan står jag där. Liten. Svag. Blödande. Den enda energi jag kan uppbringa går åt till att andas. Inne i mig finns bara tomhet.
/L
Gnistor
Det kan inte alltid flyga gnistor i luften. Man VILL att det ska flyga gnistor i luften, men nog är det bara en sällsynt lyckosam slump som sätter eld i vindarna så att två själar kan finna varandra. Det är lätt att låta sig luras. Lätt att lura sig själv, att låta längtan ta över. Att forma en främlings skepnad till något man vill se. Jag har aldrig haft gott om tålamod. Helst skulle jag vilja ha allting och på en gång. Men i vissa frågor har jag inget att säga till om.
/L
/L
tisdag 3 augusti 2010
Till alla unga
Nu har jag fyllt 30 år. Nej, ni behöver inte oroa er. Jag tänker inte skriva någon klagovisa om åldrandets plågor. Jag är tacksam. När jag var 14 var jag liten och rädd. Världen var stor och obegriplig. Jag visste inget om den och inget om min plats i den. Hur vet man vem man är?
En klok kvinna sa till mig när jag var liten, att man är det man tycker om. Ser man till exempel en person som man tycker är alldeles fantastisk, som gör så väldigt bra saker, då ska man givetvis ta efter henne. Det är inget att skämmas för eller något man behöver vara rädd för att inte kunna leva upp till. Det finns inte en fantastisk person därute. Det finns tusentals människor som gör bra saker och man kan låta sig imponeras av alla och ta till sig delar av dem för att bygga upp sig själv. För man väljer själv vem man är. Det tar tid förstås, att komma på vem man trivs med att vara, men till slut börjar en hel person växa fram. Det som är du. Och det är bara du som måste leva med dig själv hela ditt liv.
Något jag minns från när jag var liten var att jag inte förstod att jag fick välja själv. När man går i skolan är man utlämnad till en begränsad krets människor och just där och då känns det som att det är de människorna som avgör vem man är och vad som är rätt. Sedan, plötsligt en dag, är skolan slut och de där människorna finns inte mer. Allteftersom kommer nya människor in i ens liv, men inte alls på samma sätt. De nya människorna väljer man själv. De nya människorna passar ihop med ens egna åsikter och intressen. Det är en befrielse.
När det gäller kärlek och vänskap kan jag också känna att jag blivit äldre. Jag tror att jag kan kalla det att jag blivit kräsen. Eller kanske bättre på att urskilja? Jag kan enklare se fällorna, undvika nitarna, låta bli att kasta mig huvudstupa in i något som jag egentligen vet från början att det aldrig kommer att sluta väl. Jag nöjer mig inte med att vara någons tillfälliga lek, någons andrapris, eller någons livlina. Jag låter mig inte bli förnekad och trampad på. Kvinnan i mitt liv kan omöjligt vara något annat än en kvinna som respekterar mig och vill ge all sin kärlek bara till mig.
/L
En klok kvinna sa till mig när jag var liten, att man är det man tycker om. Ser man till exempel en person som man tycker är alldeles fantastisk, som gör så väldigt bra saker, då ska man givetvis ta efter henne. Det är inget att skämmas för eller något man behöver vara rädd för att inte kunna leva upp till. Det finns inte en fantastisk person därute. Det finns tusentals människor som gör bra saker och man kan låta sig imponeras av alla och ta till sig delar av dem för att bygga upp sig själv. För man väljer själv vem man är. Det tar tid förstås, att komma på vem man trivs med att vara, men till slut börjar en hel person växa fram. Det som är du. Och det är bara du som måste leva med dig själv hela ditt liv.
Något jag minns från när jag var liten var att jag inte förstod att jag fick välja själv. När man går i skolan är man utlämnad till en begränsad krets människor och just där och då känns det som att det är de människorna som avgör vem man är och vad som är rätt. Sedan, plötsligt en dag, är skolan slut och de där människorna finns inte mer. Allteftersom kommer nya människor in i ens liv, men inte alls på samma sätt. De nya människorna väljer man själv. De nya människorna passar ihop med ens egna åsikter och intressen. Det är en befrielse.
När det gäller kärlek och vänskap kan jag också känna att jag blivit äldre. Jag tror att jag kan kalla det att jag blivit kräsen. Eller kanske bättre på att urskilja? Jag kan enklare se fällorna, undvika nitarna, låta bli att kasta mig huvudstupa in i något som jag egentligen vet från början att det aldrig kommer att sluta väl. Jag nöjer mig inte med att vara någons tillfälliga lek, någons andrapris, eller någons livlina. Jag låter mig inte bli förnekad och trampad på. Kvinnan i mitt liv kan omöjligt vara något annat än en kvinna som respekterar mig och vill ge all sin kärlek bara till mig.
/L
måndag 2 augusti 2010
Möten som inte ägt rum
Det finns så många spännande människor kvar att träffa. Jag ser redan fram emot alla möten som ännu inte ägt rum. En gång kommer jag att se tillbaka på mig själv där jag sitter idag. Jag kommer att tänka:
Är det inte underligt! Där sitter hon, så lugn och oberörd, helt ovetande om att hon om tre veckor, mellan bokstäverna P och Q i den skönlitterära hyllan, kommer att träffa den som kommer bli en av hennes allra bästa vänner, att hon om ett år kommer springa in i sitt livs kärlek i regnet på vägen till bussen och blöta ner hennes finaste kjol när hon snubblar i en brun vattenpöl och inte ens det vet hon, att det om tre år kommer att dimpa ner ett skrynklat brev på hennes hallmatta som kommer att förändra allt.
/L
Är det inte underligt! Där sitter hon, så lugn och oberörd, helt ovetande om att hon om tre veckor, mellan bokstäverna P och Q i den skönlitterära hyllan, kommer att träffa den som kommer bli en av hennes allra bästa vänner, att hon om ett år kommer springa in i sitt livs kärlek i regnet på vägen till bussen och blöta ner hennes finaste kjol när hon snubblar i en brun vattenpöl och inte ens det vet hon, att det om tre år kommer att dimpa ner ett skrynklat brev på hennes hallmatta som kommer att förändra allt.
/L
söndag 1 augusti 2010
Min egen festival
Jag är inte superfeminist, inte vänster, inte vegan och jag har inte ens någon kaxig mohikanfrisyr. Ibland känner jag mig lite vilsen på Pridefestivalen. Ja, nästan lite utanför. Kan vi inte starta en till festival för bara mig och mina drömkvinnor? En festival för smarta, humoristiska, söta, långhåriga, lagom sminkade schlagerflator i tighta jeans och med dinglande ringar i öronen. Dessutom ska de alla vara under 1,70 så att jag kan se bra på konserterna. Mmm, vilken dröm!
/L
/L
lördag 24 juli 2010
Vanetankar
Jag ser in i hans bruna ögon och han sticker sitt lilla finger i min kind. Hans mungipor dras upp till ett skratt och sedan springer han iväg igen. Och jag efter. Strax ramlar han omkull och sätter sig på baken med ett huff, men det gör inget för gräset är mjukt och hans blöja också. Hans lilla liv vilar just nu i mina händer, i en timme till är han mitt ansvar innan hans mamma kommer tillbaka igen. Jag är beredd att hålla i honom när han försöker klättra ner för verandan och jag hindrar honom när han vill känna på getingen som satt sig att sola på träväggen. Han har så mycket att upptäcka. Hela världen är okänd. Jag förstår honom när han en timme senare somnar på köksmattan med sin snuttefilt i en hög under sig.
Medan jag sitter och tittar på det lilla sovande knytet på mattan funderar jag över hur allting börjar. Hans vardag består mest av att äta, sova och bli runtburen av sin mamma. Ibland kommer nya människor och vill hälsa på honom. Ibland försöker mamma få honom att äta någon mat han aldrig provat förut. Då blir han rädd. Han vill inte.
Från att vi föds får vi vanor. Vanor gör oss trygga. Det okända är läskigt. Det kommer så naturligt för oss att skapa rutiner att hänga upp tillvaron på. Det är inte konstigt att vi har svårt att ta till oss nya saker och att acceptera att andra människor inte har samma vanor som vi. Det är enklare och tryggare att fortsätta på det sättet vi alltid gjort saker på. Även om man som vuxen får träffa så många olika människor och se så mycket av världen att man borde inse att det inte finns något sätt att leva på som är mer rätt än något annat, tror jag att vissa människor har svårt att ta det till sig. Det nya är fortfarande läskigt till dess att jag sett exakt hur det fungerar och vad det går ut på, och om jag inte kan förstå det, då blir jag rädd och vill helst inte se det alls.
Om du skulle fördöma mig och mitt sätt att leva, säga till mig att det är fel att älska kvinnor, då ska jag försöka se din rädsla. Du kan inte förstå hur vacker min kärlek är, för du har aldrig sett den. Om du hade gjort det, då skulle du förstå.
/L
Medan jag sitter och tittar på det lilla sovande knytet på mattan funderar jag över hur allting börjar. Hans vardag består mest av att äta, sova och bli runtburen av sin mamma. Ibland kommer nya människor och vill hälsa på honom. Ibland försöker mamma få honom att äta någon mat han aldrig provat förut. Då blir han rädd. Han vill inte.
Från att vi föds får vi vanor. Vanor gör oss trygga. Det okända är läskigt. Det kommer så naturligt för oss att skapa rutiner att hänga upp tillvaron på. Det är inte konstigt att vi har svårt att ta till oss nya saker och att acceptera att andra människor inte har samma vanor som vi. Det är enklare och tryggare att fortsätta på det sättet vi alltid gjort saker på. Även om man som vuxen får träffa så många olika människor och se så mycket av världen att man borde inse att det inte finns något sätt att leva på som är mer rätt än något annat, tror jag att vissa människor har svårt att ta det till sig. Det nya är fortfarande läskigt till dess att jag sett exakt hur det fungerar och vad det går ut på, och om jag inte kan förstå det, då blir jag rädd och vill helst inte se det alls.
Om du skulle fördöma mig och mitt sätt att leva, säga till mig att det är fel att älska kvinnor, då ska jag försöka se din rädsla. Du kan inte förstå hur vacker min kärlek är, för du har aldrig sett den. Om du hade gjort det, då skulle du förstå.
/L
fredag 16 juli 2010
På sommaren ska man inte vara själv.
På sommaren ska man inte vara själv. Så tänkte jag först, när mina sommarplaner plötsligt grusades och jag stod ensam och undrade vad jag skulle ta mig för. Det var visserligen jag själv som tog det steget och jag ångrar det inte heller, men ändå. Från att ha varit full av aktiviteter låg sommaren plötsligt som ett tomt blad framför mig.
Det är underligt, det där med förhållanden. När man har varit i dem ett tag glömmer man bort att det faktiskt går att göra saker ensam, eller med andra människor för den delen. På sommaren är det inte svårt att fylla dagarna, inte när solen gassar och vattnet är varmt och underbart att simma i. Inte när det finns underbara vänner att umgås med och främmande karaktärer i nyinköpta böcker som bara väntar på att få berätta sin historia.
Jag har det väldigt bra just nu. Det enda som fattas är den gömda dimensionen. Och det är ingen idé att förneka det. Sommarkvällen blir ännu vackrare med min älskades arm om midjan när vi sitter på klipporna och ser hur molnen avspeglar sig i vattnet. Men det ska vara min älskades, ingen annans. Jag lutar mig mot hennes axel och känslan av värme mot mitt öra och hennes mjuka hår mot min kind berör mig på ställen jag inte visste fanns. Jag väntar på dig.
/L
Det är underligt, det där med förhållanden. När man har varit i dem ett tag glömmer man bort att det faktiskt går att göra saker ensam, eller med andra människor för den delen. På sommaren är det inte svårt att fylla dagarna, inte när solen gassar och vattnet är varmt och underbart att simma i. Inte när det finns underbara vänner att umgås med och främmande karaktärer i nyinköpta böcker som bara väntar på att få berätta sin historia.
Jag har det väldigt bra just nu. Det enda som fattas är den gömda dimensionen. Och det är ingen idé att förneka det. Sommarkvällen blir ännu vackrare med min älskades arm om midjan när vi sitter på klipporna och ser hur molnen avspeglar sig i vattnet. Men det ska vara min älskades, ingen annans. Jag lutar mig mot hennes axel och känslan av värme mot mitt öra och hennes mjuka hår mot min kind berör mig på ställen jag inte visste fanns. Jag väntar på dig.
/L
måndag 12 juli 2010
Heta minnen
Det är riktigt varmt i stan nu. Jag kan inte minnas när det senast var så varmt. Jo, det kan jag nog. Det var längesen, när jag var nyutkommen, ung och osäker. Jag hade inte träffat henne så länge då, hon med de vackra bruna ögonen och det långa svarta blänkande håret. Vi åt frukost på hennes balkong och det var redan hett i luften. Vi bestämde oss för att åka någonstans och bada. Hon körde, som alltid, och jag satt bredvid och försökte låta bli att titta för mycket på henne.
Det var inte direkt någon privat strand vi hittade. Halva Stockholm verkade ha åkt ut till Ingarö för att ligga på klipporna. Vi hittade en plats där vi fick vara någorlunda i fred, men vi hörde ändå en familjs röster på andra sidan klippan. Jag vet inte varför det fanns så mycket att vara rädd för då. Jag ville hålla om henne, men jag ville inte att någon skulle se det. Varför? Jag vet inte längre. Men då var jag rädd för något. Att någon skulle komma och skälla ut mig? Säga att det jag gjorde var fel? Men varför skulle jag bry mig om vad någon annan tyckte?
Det värsta kom lite senare, när vi skulle bada. Hon hade kommit så mycket längre än jag. Hon brydde sig inte om vad någon tyckte. Hon var kär i mig och hon visade det. Där i vattnet, när hundratals människor satt på klipporna runt viken där vi stod med vatten upp till midjan, drog hon mig intill sig och kysste mig. Det var helt säkert en fin kyss, men jag kunde inte koncentrera mig på den, jag kunde inte stänga ut alla de där människorna som jag vet satt och tittade på oss. Och jag sköt henne ifrån mig. Och jag såg direkt hur mycket det sårade henne. Och jag ångrade det i månader efteråt. Och ingenting blev sig likt igen.
/L
Det var inte direkt någon privat strand vi hittade. Halva Stockholm verkade ha åkt ut till Ingarö för att ligga på klipporna. Vi hittade en plats där vi fick vara någorlunda i fred, men vi hörde ändå en familjs röster på andra sidan klippan. Jag vet inte varför det fanns så mycket att vara rädd för då. Jag ville hålla om henne, men jag ville inte att någon skulle se det. Varför? Jag vet inte längre. Men då var jag rädd för något. Att någon skulle komma och skälla ut mig? Säga att det jag gjorde var fel? Men varför skulle jag bry mig om vad någon annan tyckte?
Det värsta kom lite senare, när vi skulle bada. Hon hade kommit så mycket längre än jag. Hon brydde sig inte om vad någon tyckte. Hon var kär i mig och hon visade det. Där i vattnet, när hundratals människor satt på klipporna runt viken där vi stod med vatten upp till midjan, drog hon mig intill sig och kysste mig. Det var helt säkert en fin kyss, men jag kunde inte koncentrera mig på den, jag kunde inte stänga ut alla de där människorna som jag vet satt och tittade på oss. Och jag sköt henne ifrån mig. Och jag såg direkt hur mycket det sårade henne. Och jag ångrade det i månader efteråt. Och ingenting blev sig likt igen.
/L
fredag 9 juli 2010
Mardrömmar
En vän till mig berättade att hon hade drömt mardrömmar hela veckan, förmodligen för att det var så varmt och hon kände sig instängd. Det verkar vara många som minns sina drömmar. Jag tror inte jag har drömt sedan jag var liten. Åtminstone inte när jag sover. I alla fall minns jag aldrig vad jag har drömt när jag vaknar på morgonen. Bara en gång i vuxen ålder mindes jag drömmen när jag vaknade. Den var mycket verklig.
Min dåvarande flickvän och jag hade gjort slut två månader tidigare, men i drömmen bodde vi tillsammans i en lägenhet jag aldrig sett. Jag stod i köket och hon kom ut till mig, lade armarna om min midja, kysste mig och såg på mig med en blick som fick mitt hjärta att bulta, och inte bara i drömmen. När jag plötsligt vaknade och satte mig upp i sängen kände jag mig alldeles varm, kär och upphetsad. Det var en underlig känsla. Hade vi fortfarande varit ihop, om hon hade legat där bredvid mig i sängen, då hade det varit en fin dröm, men jag hade inte känt så för henne på flera månader. Vi hade inte kommit överens, vi hade gjort slut, jag hade gråtit över henne. Varför drömmer då mitt undermedvetna om att vi är ett lyckligt par som hånglar i köket? Det borde räknas som en mardröm.
/L
Min dåvarande flickvän och jag hade gjort slut två månader tidigare, men i drömmen bodde vi tillsammans i en lägenhet jag aldrig sett. Jag stod i köket och hon kom ut till mig, lade armarna om min midja, kysste mig och såg på mig med en blick som fick mitt hjärta att bulta, och inte bara i drömmen. När jag plötsligt vaknade och satte mig upp i sängen kände jag mig alldeles varm, kär och upphetsad. Det var en underlig känsla. Hade vi fortfarande varit ihop, om hon hade legat där bredvid mig i sängen, då hade det varit en fin dröm, men jag hade inte känt så för henne på flera månader. Vi hade inte kommit överens, vi hade gjort slut, jag hade gråtit över henne. Varför drömmer då mitt undermedvetna om att vi är ett lyckligt par som hånglar i köket? Det borde räknas som en mardröm.
/L
torsdag 8 juli 2010
Jag älskade en kvinna en gång
Bland alla dejter, relationer, förhållanden, bland alla kvinnor som jag träffat, är det ett minne som sticker ut, som betyder mer än alla andra. Det har gått fem år nu, men jag tänker fortfarande på henne. Jag inser att om jag skulle träffa henne idag kanske jag inte skulle känna likadant, men där jag var då, där älskade jag henne med hela min själ.
Jag visste instinktivt när hon var i närheten. Hennes blick brände mot min hud och hon tände hela min kropp när jag kände hennes uppmärksamhet. Kan man se någons fel och brister när man är förtrollad? Jag såg dem inte. Jag ville inte se dem. Jag ville sväva på mina moln och njuta av varje sekund med henne, bli hög på kärlek, bruna ögon, vackra ord och mjuka läppar.
Efter att ha varit så högt upp är det en lång väg ner att falla. Och vad än värre är: efter att ha varit där uppe är det svårt att inte kasta blickarna dit upp igen, svårt att nöja sig med mindre. Jag älskade en kvinna en gång.
/L
Jag visste instinktivt när hon var i närheten. Hennes blick brände mot min hud och hon tände hela min kropp när jag kände hennes uppmärksamhet. Kan man se någons fel och brister när man är förtrollad? Jag såg dem inte. Jag ville inte se dem. Jag ville sväva på mina moln och njuta av varje sekund med henne, bli hög på kärlek, bruna ögon, vackra ord och mjuka läppar.
Efter att ha varit så högt upp är det en lång väg ner att falla. Och vad än värre är: efter att ha varit där uppe är det svårt att inte kasta blickarna dit upp igen, svårt att nöja sig med mindre. Jag älskade en kvinna en gång.
/L
onsdag 7 juli 2010
Det finns mer av mig än det du ser
Det allra finaste jag vet, är när någon ser mig så som jag ser mig själv. Det finns människor som bara ser en del av mig och inte bryr sig om att ta reda på mer. Den känslan, av att se mig i spegeln och se någon annan glo tillbaka stör mig mycket.
Det finns människor som jag måste göra mig till för, bara lite grann, för att det ska fungera smärtfritt i vårt umgänge, men det tar ändå på krafterna och det gnager på tålamodet när människor antar saker om mig som inte alls stämmer eller vi tvingas hålla oss till meningslöst småprat eftersom vi inte har något alls gemensamt. Det går inte att välja bort alla sådana människor. De finns där, i det dagliga livet.
Men sedan, någon gång ibland, när jag minst anar det, springer jag in i en människa som förstår mig, som tar sig tiden att lära känna mig och som har samma intressen som jag. Vilken lättnad det är! Och vilken njutning. Jag vill ha flera sådana människor i mitt liv. Framförallt vill jag ha en sådan alldeles speciell människa i mitt liv, som förstår precis vem jag är och älskar mig för det. Det önskar jag mig allra mest just nu.
/L
Det finns människor som jag måste göra mig till för, bara lite grann, för att det ska fungera smärtfritt i vårt umgänge, men det tar ändå på krafterna och det gnager på tålamodet när människor antar saker om mig som inte alls stämmer eller vi tvingas hålla oss till meningslöst småprat eftersom vi inte har något alls gemensamt. Det går inte att välja bort alla sådana människor. De finns där, i det dagliga livet.
Men sedan, någon gång ibland, när jag minst anar det, springer jag in i en människa som förstår mig, som tar sig tiden att lära känna mig och som har samma intressen som jag. Vilken lättnad det är! Och vilken njutning. Jag vill ha flera sådana människor i mitt liv. Framförallt vill jag ha en sådan alldeles speciell människa i mitt liv, som förstår precis vem jag är och älskar mig för det. Det önskar jag mig allra mest just nu.
/L
Början
Snart börjar allting om. Jag har lämnat min flickvän och befinner mig i ett gränsland. Där känner jag mig inte olycklig, men inte heller glad. Jag bär på en blandning av besvikelse och dåligt samvete som rullar runt i magen och inte vill lägga sig till ro. Det gör inte alls lika ont som att plötsligt stå ensam utan den jag älskar, men det får mig ändå ur balans. Nu väntar jag bara. Jag längtar efter att ta mark, att få gräva ner tårna i jorden och känna att jag står här, stark och öppen för nya erfarenheter. Energin börjar rinna tillbaka. Snart är jag elektrisk och hel. Då ska jag leva och visa världen vem jag är och kanske… kanske finns hon därute, kvinnan jag väntar på. Kanske läser hon det här nu. Gå ingenstans. Jag kommer tillbaka.
/L
/L
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)