Den fastnar förstås lite överallt, den där kärleken. Alla fina upplevelser du delat med någon, de försvinner inte. De finns alltid där, som en del av dig. Även om människor försvinner, förändras eller glömmer bort, så finns det förflutna alltid med oss, som små fina pärlor som vi får syn på ibland. Och lyckligtvis minns vi de fina sakerna mycket bättre än de jobbiga. De jobbiga tar mycket plats precis efter ett uppbrott. Då överskuggar de allt. Men med tiden trängs de undan och minnen som gjorde ont en gång kanske plötsligt lockar fram ett leende i din mungipa istället. Vissa saker känns som så längesedan. Var det på riktigt? Eller var det kanske bara en vacker dröm? Men mitt kylskåp minns också. Jag plockade ner all kylskåpspoesi när jag flyttade och log lite åt vad jag såg. Som det här:
Eller det här:
Den här:
Och snart kan jag kanske le till och med åt den här:
Jag får lägga alla minnen i bagaget nu när jag går in i framtiden. Det finns säkert många upplevelser därute för min nya kyl att minnas och mycket poesi som väntar på att bli skriven av fina människor. Vad kan väl markera min nystart bättre än det här?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar