Det är Sverige

Vissa dagar väcker mig med förväntan. Det behöver inte vara att jag ser fram emot något särskilt. Det är bara en känsla. Vissa dagar vaknar jag och vet att vad som helst kan hända och jag kommer att välkomna det och njuta av det. Någon har placerat den allra största delen av sådana sköna dagar på sommarhalvåret. Det är sällan jag vaknar en vinterdag, ser mörkret därute, känner kylan utanför täcket och tänker: Ja! Nu går jag ut och möter världen! Den här dagen kommer bli helt fantastisk!

Det är inte konstigt att de allra flesta par träffas på sommaren. Solen öppnar dörrar inom oss. Allt blir så enkelt och vackert. Det finns tid för allt och alla och det finns obegränsat med kärlek. Samma dörrar verkar på vintern hållas stängda. Kanske vill de inte släppa in kylan. De gör motstånd och trögar sig hur mycket vi än försöker dra i dem.

Ibland tror jag nästan att det finns fler flickor på sommaren än på vintern. Kanske går en del av dem i ide? De kanske gömmer sig hemma i sängen och vägrar sticka ut näsan förrän våren är här? Jag tycker inte jag kommer i kontakt med en hundradel så många människor på vintern som jag gör på sommaren. Jag minns att jag har tänkt samma tankar varje vinter, i alla fall när jag har varit singel och haft tid och tänka dem. Var finns alla trevliga människor? Eftersom jag blir lite vinterdeprimerad om jag är singel på vintern tänker jag sedan: Det finns säkert inga. Okej, jag vet ju att det visst måste finnas en massa trevliga människor därute någonstans, men när de inte syns och man känner för att tycka synd om sig själv en stund, så tänker man så ändå. Det gäller att komma ihåg att allting är väldigt årstidsberoende i det här landet. Till och med kärleken har hög- och lågsäsong. Det är bara så det fungerar. Det är Sverige.

/L