Ibland känns det som att jag flyter runt i livet som en liten molekyl i en stor flod av andra molekyler. Vissa människor berör mig inte alls. De gör inga intryck på mig och passerar bara obemärkt förbi. Andra människor startar kemiska reaktioner som får mig att stöta dem långt bort ifrån mig och önska att jag någonsin ska slippa komma nära dem igen. Och sedan finns det den tredje sorten.
Bland alla dessa människor som flyter förbi mig varje dag finns det några få som har de rätta krokarna, som hakar sig fast vid mig och jag vid dem. Och så finns det hon, hon som passar så perfekt ihop med mig att jag aldrig vill släppa taget om henne. Två halvor som tillsammans bildar den perfekta formen, den som aldrig kan besegras.
Det märks så tydligt när en sådan människa kommer i min närhet. Jag behöver bara prata med henne i några minuter innan jag märker att hon har alla de rätta svaren. Hon imponerar på mig med sin godhet och sin ödmjukhet och när jag minst anar det säger hon något så fantasifullt och skrattframlockande att jag märker att jag blir alldeles förundrad.
Föredrar du yngre eller äldre kvinnor frågade någon mig igår. Du, som just har läst mina innersta tankar, visst vet du vad svaret är på den frågan? Nej. Det gör jag inte.
/L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar