Kära drömkvinna,
ibland tänker jag att jag kanske har sett dig, men jag är inte helt säker på att det är du. Det finns en flicka därute. Hon är på en helt annan plats i världen och i livet, men när hon pratar med mig med den där värmen i rösten blir jag lycklig och vill helst att hon aldrig ska lägga på. Det är en känsla jag bär med mig genom dagarna och när jag stöter på motgångar plockar jag fram den och mina problem känner sig alldeles bortgjorda och krymper ihop till myrstorlek och skäms för att de försökte ta upp så mycket plats.
Men om jag ska tänka efter före, sådär som jag har hört att man ska, så känner jag henne inte. Kanske är hon inte alls min drömkvinna. Kanske har hon sidor som jag inte skulle tycka om, sidor som jag inte upptäckt hos henne ännu. Mitt hjärta har en tendens att springa i förväg och ibland hinner resten av mig inte med. Jag vet att det är så, men just där och då har jag svårt att komma ihåg det. Som när hon öppnar munnen och bara rätt saker kommer ut. När hennes intressen och åsikter fascinerar mig, när hon frågar mig vad jag tycker, när hon smickrar mig och när hon plötsligt säger något så intelligent roligt att jag blir alldeles imponerad och bara måste smälta det i flera sekunder för att förstå att hon verkligen sa det. Då är det svårt att minnas.
/L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar