När du har sprungit på någon i den där punkten, den där era världar möts, då är den punkten det första du ser hos henne. Den är grinden till en ny värld, till hennes liv och allt som finns att upptäcka där. Förmodligen börjar ni med att slå er ner där, mitt i grinden, och bara berätta om vad som finns på andra sidan. Sedan blir nyfikenheten för stor och ni vill se allting med egna ögon. Den nya världen blir förstås ännu mer okänd och spännande om den skiljer sig mycket från din. Kanske måste du ta flyget eller tåget för att få se den.
Det är en pirrande känsla när du närmar dig målet. När jag var liten och hade läst en sagobok kunde jag ibland få en sådan längtan att få kliva in i bokens värld och få se allt det där som berättades om med egna ögon. Det gick förstås aldrig och det var mycket irriterande. Känner du igen det? Kanske är det därför det är svårt att förstå att den världen du ska få se nu verkligen kommer att släppa in dig. Men när du öppnar grinden och det första du möts av är hennes omfamning slappnar hela kroppen av och bäddar nöjt fram de finaste kuddarna för alla nya intryck att sitta på. Jag tror att verklighetssagor kan vara minst lika vackra som dem i fantasin.
/L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar