Felaktig normbildning

Precis som det bildas en norm av vad alla människor därute i världen förväntar sig av olika situationer, så verkar det också bildas en norm inom mig, ett resultat av mina samlade erfarenheter i vissa situationer, som påverkar mina förväntningar på samma situationer i framtiden. Vissa av de här förväntningarna jag ofrivilligt samlat på mig är inte de jag skulle önska. Till exempel har jag träffat på så många flickor som har något problem som hejdar dem från att ge sig hän helt och fullt, att jag rent av förväntar mig att den jag träffar alltid har åtminstone något problem som förr eller senare kommer visa sitt fula ansikte. Det är förstås inte så att jag går runt och tänker så varje gång jag träffar någon, men eftersom det inte alls förvånar mig när det händer vet jag att det är något som jag i bakhuvudet räknat med.

Jag har nämnt det förut, att min drömkvinna inte har några förbehåll. Hon är inte rädd att ge av sig själv, inte så rädd att bli sårad att hon hellre gömmer sin kärlek, inte rädd för förhållanden, inte rädd för vad människor på stan tycker om henne och inte heller rädd för att visa vem hon är för sin familj och sina vänner. Låter det som en mycket stark och modig kvinna? Javisst, det är ju en dröm och hon är en drömkvinna! Men, det är just det jag ville komma till; sådana personer finns faktiskt på riktigt. I strömmen av dåliga erfarenheter hade jag nästan börjat vackla i tron. Har det hänt dig också, att du börjat tvivla på om de kvinnorna existerar eller om det bara är en myt?

Men plötsligt finns det någon där som bara helt ärligt ger av sig själv, som om det vore det självklaraste i världen, som om hennes kärlek var outsinlig och hennes hjärta osårbart. Du måste titta länge på henne och känna efter om hon verkligen är riktig. Men hon ler mot dig, nickar och bekräftar det. Sedan sätter hon dig i ett tillstånd som bäst beskrivs i en gammal vinyllåt med The Monkees. And then I saw her face. Now I´m a believer.

/L