Startsträckor och äventyr

Det finns en tid för allt, sägs det. Jag vet inte om det är sant, men jag skulle i varje fall kunna dela in livet i perioder av färgsprakande äventyr och perioder som jag skulle vilja kalla för startsträckor eller mellanakter. Har du också känt det? Ibland händer allting på en gång, ibland på ett mycket positivt vis och ibland så att allt bara rasar samman, och så finns det de där mellanperioderna när det känns som att det inte händer någonting alls. Det gör det förstås, men det som händer kanske går långsamt eller kommer i så små skopor att du inte märker hur hinken fylls på.

En sådan period kan vara när du återhämtar dig efter ett kraschat förhållande, eller när du knegar på och inte känner att du kommer någonstans på ditt jobb eller i skolan, eller kanske när du just insett att du är gay och behöver lite tid att smälta den insikten. Sedan infinner sig plötsligt en sådan där period när allt händer. Du kanske hittar kärleken när du minst anar det, du blir befordrad på jobbet, eller får ett alldeles nytt jobb, eller känner dig plötsligt redo att låta världen veta vem du är.

Händer sådana saker bara alldeles av sig själva? Ibland gör de nog det, men till en stor del sätter du förstås igång händelserna själv för att du känner att din startsträcka är över, att du är redo för äventyr. Och har du väl börjat fånga chanser, ta plats, väcka uppmärksamhet, så brukar fler möjligheter öppna sig av bara farten.

Oftast märker jag inte att jag befinner mig på en startsträcka förrän jag nått slutet av den eller när äventyret redan börjat. Det är då jag inser att jag faktiskt arbetat mig fram till det som händer nu, att startsträckan behövdes som förberedelse eller för att samla kraft.

Det känns som att det här kan bli ett färgsprakande år, en period då jag får njuta, när bra saker händer för att jag vill att de ska hända. Jag hoppas att världen är på min sida.


/L