Ibland träffar du henne bara för sent. Hon har redan gift sig och fått barn, för hon visste inte att du fanns. Och du tänker: "Om jag bara hade träffat henne några år tidigare. Undrar hur mitt liv hade sett ut då."
Tycker du att jag låter pessimistisk idag? Men det är jag inte. Jag är mest bara fascinerad av hur ofta vi går förbi varandra. Men självklart är det så när det gäller kärleken också, för det är precis likadant med allt annat. Du kan sitta på tunnelbanan eller spårvagnen, två säten från din bästa kompis, medan din mamma just stiger på i vagnen bredvid, men ingen av er kommer någonsin få veta att ni var så nära varandra.
Men nu är det inte meningen att lämna dig nedslagen vid din datorskärm, suckandes över allt du förmodligen missat. Jag tror också att det går att undvika en del av de förlorade tillfällena. Bara genom att vara uppmärksam, se världen och människorna omkring sig och vara nyfiken på allt och alla så kommer du få uppleva så mycket mer. Om du hade spanat in alla på den där festen hade du kanske sett den speciella tjejen redan innan du var tvungen att gå. Och nästa gång är det någon annan som sitter bredvid henne på tunnelbanan och inte vet om att hon är det finaste som finns. Istället fortsätter drömflickan hem till sin kompis Anna på filmkväll och hamnar i soffan bredvid dig.
/L
Du säger det så bra. Det där som många andra tänker, men aldrig lyckas klä i ord.
SvaraRaderaHade det funnits ett Nobels lesboletar-pris, hade jag lagt min röst på dig.
/ En som också heter Anna
Åh. Tack. =)
SvaraRadera