Snart börjar allting om. Jag har lämnat min flickvän och befinner mig i ett gränsland. Där känner jag mig inte olycklig, men inte heller glad. Jag bär på en blandning av besvikelse och dåligt samvete som rullar runt i magen och inte vill lägga sig till ro. Det gör inte alls lika ont som att plötsligt stå ensam utan den jag älskar, men det får mig ändå ur balans. Nu väntar jag bara. Jag längtar efter att ta mark, att få gräva ner tårna i jorden och känna att jag står här, stark och öppen för nya erfarenheter. Energin börjar rinna tillbaka. Snart är jag elektrisk och hel. Då ska jag leva och visa världen vem jag är och kanske… kanske finns hon därute, kvinnan jag väntar på. Kanske läser hon det här nu. Gå ingenstans. Jag kommer tillbaka.
/L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar