lördag 24 juli 2010

Vanetankar

Jag ser in i hans bruna ögon och han sticker sitt lilla finger i min kind. Hans mungipor dras upp till ett skratt och sedan springer han iväg igen. Och jag efter. Strax ramlar han omkull och sätter sig på baken med ett huff, men det gör inget för gräset är mjukt och hans blöja också. Hans lilla liv vilar just nu i mina händer, i en timme till är han mitt ansvar innan hans mamma kommer tillbaka igen. Jag är beredd att hålla i honom när han försöker klättra ner för verandan och jag hindrar honom när han vill känna på getingen som satt sig att sola på träväggen. Han har så mycket att upptäcka. Hela världen är okänd. Jag förstår honom när han en timme senare somnar på köksmattan med sin snuttefilt i en hög under sig.

Medan jag sitter och tittar på det lilla sovande knytet på mattan funderar jag över hur allting börjar. Hans vardag består mest av att äta, sova och bli runtburen av sin mamma. Ibland kommer nya människor och vill hälsa på honom. Ibland försöker mamma få honom att äta någon mat han aldrig provat förut. Då blir han rädd. Han vill inte.

Från att vi föds får vi vanor. Vanor gör oss trygga. Det okända är läskigt. Det kommer så naturligt för oss att skapa rutiner att hänga upp tillvaron på. Det är inte konstigt att vi har svårt att ta till oss nya saker och att acceptera att andra människor inte har samma vanor som vi. Det är enklare och tryggare att fortsätta på det sättet vi alltid gjort saker på. Även om man som vuxen får träffa så många olika människor och se så mycket av världen att man borde inse att det inte finns något sätt att leva på som är mer rätt än något annat, tror jag att vissa människor har svårt att ta det till sig. Det nya är fortfarande läskigt till dess att jag sett exakt hur det fungerar och vad det går ut på, och om jag inte kan förstå det, då blir jag rädd och vill helst inte se det alls.

Om du skulle fördöma mig och mitt sätt att leva, säga till mig att det är fel att älska kvinnor, då ska jag försöka se din rädsla. Du kan inte förstå hur vacker min kärlek är, för du har aldrig sett den. Om du hade gjort det, då skulle du förstå.

/L

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar