Bland alla dejter, relationer, förhållanden, bland alla kvinnor som jag träffat, är det ett minne som sticker ut, som betyder mer än alla andra. Det har gått fem år nu, men jag tänker fortfarande på henne. Jag inser att om jag skulle träffa henne idag kanske jag inte skulle känna likadant, men där jag var då, där älskade jag henne med hela min själ.
Jag visste instinktivt när hon var i närheten. Hennes blick brände mot min hud och hon tände hela min kropp när jag kände hennes uppmärksamhet. Kan man se någons fel och brister när man är förtrollad? Jag såg dem inte. Jag ville inte se dem. Jag ville sväva på mina moln och njuta av varje sekund med henne, bli hög på kärlek, bruna ögon, vackra ord och mjuka läppar.
Efter att ha varit så högt upp är det en lång väg ner att falla. Och vad än värre är: efter att ha varit där uppe är det svårt att inte kasta blickarna dit upp igen, svårt att nöja sig med mindre. Jag älskade en kvinna en gång.
/L
Som jag känner igen mig i detta inlägg...
SvaraRaderaJättefin blogg förresten, jag hoppas att du fortsätter blogga, för denna vill jag fortsätta följa =)
Tack så mycket. : )
SvaraRadera