Det allra finaste jag vet, är när någon ser mig så som jag ser mig själv. Det finns människor som bara ser en del av mig och inte bryr sig om att ta reda på mer. Den känslan, av att se mig i spegeln och se någon annan glo tillbaka stör mig mycket.
Det finns människor som jag måste göra mig till för, bara lite grann, för att det ska fungera smärtfritt i vårt umgänge, men det tar ändå på krafterna och det gnager på tålamodet när människor antar saker om mig som inte alls stämmer eller vi tvingas hålla oss till meningslöst småprat eftersom vi inte har något alls gemensamt. Det går inte att välja bort alla sådana människor. De finns där, i det dagliga livet.
Men sedan, någon gång ibland, när jag minst anar det, springer jag in i en människa som förstår mig, som tar sig tiden att lära känna mig och som har samma intressen som jag. Vilken lättnad det är! Och vilken njutning. Jag vill ha flera sådana människor i mitt liv. Framförallt vill jag ha en sådan alldeles speciell människa i mitt liv, som förstår precis vem jag är och älskar mig för det. Det önskar jag mig allra mest just nu.
/L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar