Heta minnen

Det är riktigt varmt i stan nu. Jag kan inte minnas när det senast var så varmt. Jo, det kan jag nog. Det var längesen, när jag var nyutkommen, ung och osäker. Jag hade inte träffat henne så länge då, hon med de vackra bruna ögonen och det långa svarta blänkande håret. Vi åt frukost på hennes balkong och det var redan hett i luften. Vi bestämde oss för att åka någonstans och bada. Hon körde, som alltid, och jag satt bredvid och försökte låta bli att titta för mycket på henne.

Det var inte direkt någon privat strand vi hittade. Halva Stockholm verkade ha åkt ut till Ingarö för att ligga på klipporna. Vi hittade en plats där vi fick vara någorlunda i fred, men vi hörde ändå en familjs röster på andra sidan klippan. Jag vet inte varför det fanns så mycket att vara rädd för då. Jag ville hålla om henne, men jag ville inte att någon skulle se det. Varför? Jag vet inte längre. Men då var jag rädd för något. Att någon skulle komma och skälla ut mig? Säga att det jag gjorde var fel? Men varför skulle jag bry mig om vad någon annan tyckte?

Det värsta kom lite senare, när vi skulle bada. Hon hade kommit så mycket längre än jag. Hon brydde sig inte om vad någon tyckte. Hon var kär i mig och hon visade det. Där i vattnet, när hundratals människor satt på klipporna runt viken där vi stod med vatten upp till midjan, drog hon mig intill sig och kysste mig. Det var helt säkert en fin kyss, men jag kunde inte koncentrera mig på den, jag kunde inte stänga ut alla de där människorna som jag vet satt och tittade på oss. Och jag sköt henne ifrån mig. Och jag såg direkt hur mycket det sårade henne. Och jag ångrade det i månader efteråt. Och ingenting blev sig likt igen.

/L