tisdag 3 augusti 2010

Till alla unga

Nu har jag fyllt 30 år. Nej, ni behöver inte oroa er. Jag tänker inte skriva någon klagovisa om åldrandets plågor. Jag är tacksam. När jag var 14 var jag liten och rädd. Världen var stor och obegriplig. Jag visste inget om den och inget om min plats i den. Hur vet man vem man är?

En klok kvinna sa till mig när jag var liten, att man är det man tycker om. Ser man till exempel en person som man tycker är alldeles fantastisk, som gör så väldigt bra saker, då ska man givetvis ta efter henne. Det är inget att skämmas för eller något man behöver vara rädd för att inte kunna leva upp till. Det finns inte en fantastisk person därute. Det finns tusentals människor som gör bra saker och man kan låta sig imponeras av alla och ta till sig delar av dem för att bygga upp sig själv. För man väljer själv vem man är. Det tar tid förstås, att komma på vem man trivs med att vara, men till slut börjar en hel person växa fram. Det som är du. Och det är bara du som måste leva med dig själv hela ditt liv.

Något jag minns från när jag var liten var att jag inte förstod att jag fick välja själv. När man går i skolan är man utlämnad till en begränsad krets människor och just där och då känns det som att det är de människorna som avgör vem man är och vad som är rätt. Sedan, plötsligt en dag, är skolan slut och de där människorna finns inte mer. Allteftersom kommer nya människor in i ens liv, men inte alls på samma sätt. De nya människorna väljer man själv. De nya människorna passar ihop med ens egna åsikter och intressen. Det är en befrielse.

När det gäller kärlek och vänskap kan jag också känna att jag blivit äldre. Jag tror att jag kan kalla det att jag blivit kräsen. Eller kanske bättre på att urskilja? Jag kan enklare se fällorna, undvika nitarna, låta bli att kasta mig huvudstupa in i något som jag egentligen vet från början att det aldrig kommer att sluta väl. Jag nöjer mig inte med att vara någons tillfälliga lek, någons andrapris, eller någons livlina. Jag låter mig inte bli förnekad och trampad på. Kvinnan i mitt liv kan omöjligt vara något annat än en kvinna som respekterar mig och vill ge all sin kärlek bara till mig.

/L

2 kommentarer:

  1. Åh, jag håller med om vartenda ord! Särskilt sista stycket, jag vägrar nöja mig med mindre!

    SvaraRadera